RE
Idag två föreställningar för RE-kommunes anställda och deras barn. Spännande. Det är stor skillnad på stängda intima skolspelningar där alla känner alla och offentliga familjeföreställningar där folk kommer lite som dom vill, många godispåsar med tillhörande prassel och lite vi-är-på-bio-å-kan-göra-hur-vi-vill-känsla med tillhörande ungar som springer längt upp i gradängen och stökar och sparkar på inredningen. Andra vuxna sa till dom...! Man undrar ju hur deras föräldrar som har de barnen tänker när de inte gör nånting alls...?!
Första gick riktigt fint. Bosse var impad av hur jag tog mig an publiken. Brabra.
Andra gick oxo bra men var klart tuffare. En arbetsseger och Bosse var impad igen hur jag bara körde på i de väldigt tuffa förhållandena. Försökte fånga publiken, jobbade mycket med tempobyte, se publiken, fånga in dom.
På andra var det lite barn som stökade. Sen var det även en utvecklingsstörd kille i rullstol som höll igång väldigt mycket med gutterala läten, stönade och log och lät helt enkelt mycket.
Detta är nåt vi diskuterade efteråt, jag, bosse och arrangören, det är en svår fråga som inte har nåt bra svar. Man är delad. Den utvecklingsstörda pojken hade förmodligen en fantastisk upplevelse, det märktes och hans föräldrar var väldigt glada efteråt, modigt av dom att ha med han hela tiden oxo. Det ÄR bra. Å andra sidan så går det ut lite över de andra barnen och övrig publik. Vi får inte dom fina tysta stunderna, stillheten. Koncentrationen tappas från de som vill se, några stör sig på det. I en skola har man oftast inte samma problem, där vet alla elever om det och är vana vid det, vid en offentlig föreställning som denna är det annorlunda. Finns inget riktigt bra svar.
Sägas ska, efter det, att när publiken gick ut var det många leenden och fina uppmuntrande kommentarer efter båda föreställningarna. Folk tyckte det var jättebra. En man hade sagt till arrangören att det var helt fantastiskt.
Igår köpte jag enorma mängder TE på en fin te/kaffe-affär här i sandefjord. Och mangosenap. Kul! Spelade på tipset för mig å bosse som vi vann lite på idag. Lugn kväll på hotellet, åt god tomatsoppa nyss. Nu blire lite cola å chips - fira att det är lördag å jag är ledig imorrn.
Dagens låt: Sivert Höyem - Moon Landing. Skön röst. Skön låt.
Första gick riktigt fint. Bosse var impad av hur jag tog mig an publiken. Brabra.
Andra gick oxo bra men var klart tuffare. En arbetsseger och Bosse var impad igen hur jag bara körde på i de väldigt tuffa förhållandena. Försökte fånga publiken, jobbade mycket med tempobyte, se publiken, fånga in dom.
På andra var det lite barn som stökade. Sen var det även en utvecklingsstörd kille i rullstol som höll igång väldigt mycket med gutterala läten, stönade och log och lät helt enkelt mycket.
Detta är nåt vi diskuterade efteråt, jag, bosse och arrangören, det är en svår fråga som inte har nåt bra svar. Man är delad. Den utvecklingsstörda pojken hade förmodligen en fantastisk upplevelse, det märktes och hans föräldrar var väldigt glada efteråt, modigt av dom att ha med han hela tiden oxo. Det ÄR bra. Å andra sidan så går det ut lite över de andra barnen och övrig publik. Vi får inte dom fina tysta stunderna, stillheten. Koncentrationen tappas från de som vill se, några stör sig på det. I en skola har man oftast inte samma problem, där vet alla elever om det och är vana vid det, vid en offentlig föreställning som denna är det annorlunda. Finns inget riktigt bra svar.
Sägas ska, efter det, att när publiken gick ut var det många leenden och fina uppmuntrande kommentarer efter båda föreställningarna. Folk tyckte det var jättebra. En man hade sagt till arrangören att det var helt fantastiskt.
Igår köpte jag enorma mängder TE på en fin te/kaffe-affär här i sandefjord. Och mangosenap. Kul! Spelade på tipset för mig å bosse som vi vann lite på idag. Lugn kväll på hotellet, åt god tomatsoppa nyss. Nu blire lite cola å chips - fira att det är lördag å jag är ledig imorrn.
Dagens låt: Sivert Höyem - Moon Landing. Skön röst. Skön låt.
Kommentarer
Trackback
