Tiril, Jon Fosse och att vidröra det allvarliga.

Idag följde Bosses lilla dotter TIRIL med. Hon är fem år och satt så still å fint under föreställningarna på en stol. Före, mellan och efter var det mycket lek. Och hårdrockstecknet såklart med tillhörande galen min. Kul att hon var med!

Gick väldigt väldigt fint och bra idag. Mycket nöjd. En lärare sa att det var "fabelaktigt" - vilket är väldigt bra...! Flera elever gillade det oxo och många ville ha autografer. Väldigt kul. En annan lärare sa att "du är en riktig konstnär..." Wow inte varje dag man får höra det.

En annan lärare berättade oxo att några elever i en klass var väldigt oroliga och stimmiga, de satt helt tysta, koncentrerade och följde med - fantastiskt kul.

Och sen fick jag höra en historia som berörde mig.
Vissa barn har det ju jobbigt och utan att gå in på några detaljer så var det en som mått riktigt dåligt, haft det jobbigt och inte haft ett leende på läpparna på länge. Den eleven satt å följde med, uppslukad av föreställningen, kände kanske igen sig mer än andra, förstod det allvarliga i historien, eleven log och skrattade för första gången på länge. Det var fint. Ja, fantastiskt. Teater kan göra och gör skillnad. Påverkar. Rumlar runt. Provocerar. Griper tag. BERÖR.
Om vi vågar bli berörda. Och röra det allvarliga.

På kvällen var jag till papirhuset å såg teater ibsen å deras uppsättning av Jon Fosses Sonen. Mycket bra teaterpjäs! Bra skådisar. Svart humor, berörde oxo mig och jag vill läsa nåt av Jon Fosse känner jag.

En settlers hanns med, Erik vann, Jörgen å sen undertecknad.

Imorrn fredag, sista rasmus på 6 veckor. Nästa vecka är jag ledig å kommer kanske inte skriva här lika frekvent som just nu. Men sen kör jag på igen!

Dagens låt: Jay Smith - Like a Prayer. Rockandes och sjungandes med Tiril i tourbilen efter glassätande. Början är bäst!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0